Detta är ett jobbigt år. Med flera gamla ston blir tappet stort när de faller för åldersstrecket!
Igår tog vi bort Misty, mitt äldsta sto som funnits hos mig i mer än sju år. Hon led av artros i ett framknä, hade haft det i flera år men nu var det dags. Vid högdräktighet i våras fick hon ont, och jag bestämde mig då för att hon inte skulle betäckas igen.
Allt gick mycket lugnt tillväga, hon fick avlivas och begravas här hemma. Hennes föl Baltimore Jack är närmare 6 månader och han går kvar med sina kompisar. Han är lite ledsen och gnäggar när vi människor kommer, men jag hoppas att det går över snart.
Misty var ett fantastiskt sto. Jag har aldrig haft, eller känt, en bättre hästmamma. För det första var hon lätt att få dräktig och fölade alltid helt enligt skolboken. Men framförallt var hon så otroligt duktig med sina föl, det går faktiskt inte att beskriva i ord.
Hon var väldigt rädd om sina barn, men tillät dem ändå en viss frihet. Alla hennes föl här (sex stycken) har varit "svåra" att tämja, hon har präglat dem med en mycket stark integritet. Men när de blivit lite äldre så har de alla varit extremt fogliga och litat till människan till 100%.
Misty var själv ganska speciell och inte alltid lika rolig.... t ex när vi skulle lasta, då höjde hon bara sin långa Cortez-hals och skrittade bort från släpet med bestämda steg. Man hade inte en chans att få stopp på henne! Till slut lärde jag mig att alltid ha med en hoprullad longerlina som nån höll i handen, då klev hon på utan gnat.
Hon var stark och bestämd med massor av egen vilja. Väluppfostrad, i alla situationer ända tills hon själv inte höll med ;).
Lite lurig kunde hon vara, en gång bet hon mig i knävecket när jag petade på hennes kastanj, en annan gång bet hon mig i kinden när jag inte flyttade på mig i ligghallen. Och en gång bet hon faktiskt min svärfar i fingret så att han fick åka till sjukstugan.
Men trots att hon var så speciell så är hon en av de hästar som betytt absolut mest för mig i mitt hästliv och kanske i synnerhet avelsliv. Hon hade fått en rad avkommor innan hon kom till mig, och vi trodde nog bara att det skulle bli ett par till. Men Misty levererade!
Första året var hon inte dräktig, hon hade resorberat sent (faktum är att hon inte hade gått att lasta när de skulle iväg för dräktighetskoll nr 2, detta var innan jag köpte henne). Så jag red henne en del första vintern.
Hon seminerades med Lasandos och fick 2006 ett hingstföl, Mandel. Han insjuknade i fölsjuka bara 9 dagar gammal och fick åka till ATG Skara. Han svarade bra på behandling men tyvärr fick vi ändå ta bort honom eftersom det hade gett stora röntgenförändringar i leden.
Ack vad Misty sörjde. Hon var ledsen en hel sommar kändes det som, och det var svårt att få henne i brunst igen. Men hon seminerades i alla fall med hingsten Lucky Point.
2007 föddes stoet Fiona som såldes som ettåring. Resultatet var vi nöjda med så det blev samma hingst igen, och 2008 föddes stoet Point Blank som finns kvar på gården (och är till salu).
2009 kom ytterligare ett sto, Madame Marie e Cyrano de Bergerac. Hon finns också kvar och är tänkt att sättas i avel så småningom.
2010 - sto igen! Sandy e Camaro M som såldes redan som föl.
I år fick hon då sitt sista föl, Baltimore Jack - hingst e Baltimore (också till salu). Otroligt snygg fölunge som aldrig hade varit till salu om han varit ett sto!
Det känns jättebra att ha haft förmånen att äga ett så fint sto som Misty. Hon Elit-premierades 2005 och har flera avkommor som tävlar 1,40-1,50 med fina resultat. Hennes stostam kom ursprungligen från Stig Nordkvist i Örebro, som jag träffade när Mistys treåring Calippo MB (e Carano) vann sitt treårstest regionalt. Stig berättade om Mistys mormor som han körde släde med på vintern.... fantastiskt med dessa gamla stostammar tycker jag!
Nu hoppas vi att hon har det bra i sin himmel och slipper ha ont mera. Minnet lever kvar, och alla fina barn och barnbarn. Och vetskapen om att bättre sto, det får jag aldrig!
//J
Föder man sitt fjortonde föl får man med all rätt ta en liten paus för att beta!