Nu närmar sig slutet av seminsäsongen med stormsteg. Om ett par veckor är allt bommat och stängt, åtminstone här. Man fattar ingenting av vart sommaren tog vägen (nåja den är inte slut än) och det känns som att april var i förra veckan. 

Varje dag omgärdas jag av människor längs hela spektrat av känslor över seminsäsongen; från glada, nöjda, positivt överraskade, tacksamma hästägare till frustrerade och uppgivna sådana. Till er alla vill jag skicka budskapet: Det är svårt!

Hästavel är biologi. Ibland tror jag att vi hästägare liksom struntar i biologin, det gäller generellt och inte bara när det gäller avelsbiten. Vi glömmer bort att våra vänner inte är maskiner och att allt faktiskt inte går att lösa med pengar eller andra resurser, eller ens med all vilja i världen. Man styr helt enkelt inte över biologi. 

Att få ett sto dräktig kanske kan tyckas enkelt men det är otroligt många faktorer som ska sammanfalla. Stoet måste vara friskt och fertilt, hingsten det samma, transporterna av sperma ska fungera och all övrig logistik likaså. Ibland finner vi inga orsaker till utebliven dräktighet och så måste det också få vara, även om det är de svåraste fallen eftersom man inte vet vilka åtgärder man ska ta till. Och ibland tar vi till hela batteriet av åtgärder men lyckas ändå inte. 

Jag tror det vore gynnsamt för oss alla att då och då rannsaka våra stoval, dito hingstval och inte minst våra prioriteringar överlag för att skapa bättre förutsättningar. Det vore också bra om vi gick in i processen med lite öppnare ögon än idag. Personligen är jag övertygad om att allt man ser i sociala medier skapar en helt falsk bild av verkligheten. De sista gäller såklart allt och inte bara hästavel men den är sannerligen inte undantag heller. 

Nu tycker du kanske att "ja men jag lägger så mycket tid och pengar på detta, såklart jag blir besviken och frustrerad om jag inte får resultat". Ja, självklart är det så! Men kanske desto viktigare just därför att försöka fatta ännu klokare beslut?

Avel ÄR svårt och det ÄR dyrt. Många gånger är det billigare att köpa sig ett föl - då får man dessutom välja både kön och färg och man minimerar ett stort antal risker längs vägen. Men att det är svårt (och dyrt) gäller även för oss som har många ston i avel år efter år. Ibland tror jag det finns en bild av att vi seglar igenom säsongen på en räkmacka men det finns tyvärr bara knäckebröd utan pålägg med ganska hög friktion att tillgå. 

Genom åren får man lära sig att glädjas över varje liten framgång och använda bakslagen som kunskapsbas utan att låta sig bli nedslagen. Jag tror det går dåligt för oss alla då och då även om alla inte pratar om det. 

Avslutningsvis: Det här inlägget är absolut inte riktat till någon person eller skrivet i bitterhet över missnöjda hästägare. Det ska snarare anses som en pepp till er som inte tycker det varit ett bra år eller är på väg att ge upp. Det ÄR svårt, vore det lätt skulle alla hålla på (det där är ett stulet uttryck men inte sämre för det). 

Snart är det april igen!

//J