En ständigt återkommande diskussion är den om hästars temperament. Det sägs och skrivs att de har blivit så mycket svårare, så mycket känsligare, att det inte finns hästar för "vanligt folk" längre och att ridskolorna inte kan köpa svenskfödda hästar. Jag tycker att det är en konstruerad sanning som ibland skapar helt onödiga diskussioner. 

Jag brukar skoja om att jag är 24 år men det är inte riktigt sant. Jag är dock inte lastgammal. Min hästresa tog sin början på 1980-talet och sen dess har det hänt oerhört mycket. Ja, absolut med hästmaterialet, men oj vad vi har förändrat vår hästhållning! Det är nästan inte ens jämförbart. Jag påstår att vi hanterar dem helt annorlunda nu, trots att vi egentligen borde kunna så mycket mer. Är inte det konstigt?

Vi har blivit så mycket sämre på att se hästarnas naturliga behov. Det hör nog ihop både med att de blivit så mycket dyrare men också att vi själva urbaniserats i rask takt (få vet också vart maten kommer från som jämförelse - för 30 år sen hade de flesta en naturligare anknytning till jordbruk genom mor- eller farförälder osv). Vi behandlar hästarna som om de vore gjorda i porslin och ofta saknas helt grundläggande kunskaper i både utfodring och ledarskap. Jag ser många duktiga ryttare som liksom bara lärt sig just att rida.

Visst har aveln förändrat hästen. Framförallt har vi delat upp det i hopp- och gångartsavel som nästan inte fanns på 80-talet. Fast på hoppsidan använder många hingstar som var födda då så rent tekniskt sett är inte generna så väldigt annorlunda... bara det är en tankeställare när man pratar om förändrat temperament. Men om man ser till travarna, som ju alltid avlats på prestation på ett helt annat vis än ridhästarna, så är åtminstone inte min bild att temperamentet blivit sämre utan snarare tvärtom. Varför är det så?

Jag upplever att hästarna har blivit väldigt mycket smartare. Det är en markant skillnad för mig. De är väldigt lättlärda och har en fallenhet för sitt ändamål på ett helt annat sätt än förr. Man behöver inte lära en hoppavlad häst att hoppa längre. Det kan den, rent genetiskt. Just den där tidiga talangen är nog ett av problemen när vi pratar om "sämre temperament", hästarna är så talangfulla så vi pressar dem ofta för tidigt och då blir det bakslag. 

En smart häst behöver man bara göra rätt med en eller två gånger så fattar den direkt vad som förväntas av den. Men det betyder också att om man gör fel så går det snabbt illa. "Förr" kunde man traggla 20 gånger utan att vare sig lära hästen eller förstöra den. Därför är det så mycket viktigare med dagens adaptiva djur att vi som hanterar dem har erfarenhet och känsla. Horsemanship är ett ord vi glömmer ibland!

Att ridskolor eller "hobbyryttare" har svårt att hitta svenskfödda hästar till rimliga priser är inte alls en särskilt märklig ekvation. Vi avlar dyra hästar i Sverige. Vi är inte ett land där man producerar billigt, i några hänseenden faktiskt. Ett land med höga löne- och skattenivåer där vi i takt med globaliseringen har gått allt mer mot specialiserad produktion och premiesegment har skapat ett sånt läge. Det hade varit konstigt om detta också inte rörde hästnäringen. Men här handlar det mer om pengar än om temperament om ni frågar mig. 

Nej, jag tror inte hästarna har förändrats till det sämre när det gäller temperament. Vår avel har förändrats, ja det är alldeles sant. Och om vi som hästägare jobbar lite mer på hästarnas villkor så är jag alldeles säker på att vi får ännu mer glädje av dem!

//J