I början av den här veckan var jag helt säker på att Bonnie skulle föla natt till söndag. Vi har nämligen haft treårstest i helgen, och den minst lämpliga natten att föla på var just i natt...

Så i fredags betedde hon sig konstigt i hagen och jag tänkte att "bra, nu kommer den redan i eftermiddag så är det överstökat". Hon la sig ner och ställde sig upp omvartannat, på bröstet och platt på sidan. Var jättesvullen bak och visade alla tecken på fölning. Men hon började inte krysta.

Egentligen visade hon koliksymptom, eller snarare symptom på smärta.

Jag blev orolig till slut och ringde och rådgjorde med veterinär, var orolig för en livmoderomvridning. Veterinären kom ut och kände på Bonnie, livmodern var ok men det var öppet in vilket borde innebära att fölet var på väg ut. Men icke.

Hon kände fölet, det levde, men låg inte alls i "fölningsläge" utan bara huvudet kändes och det låg bakåtslaget.

På fredagkvällen blev det många telefonsamtal till erfarna hästveterinärer men ingen hade något riktigt bra råd. Det var att välja mellan is i magen, igångsättning genom sprutning (stor risk för fixering av felläge), igångsättning genom att ta hål på hinnorna och leta reda på rätt delar för att få ut fölet (stor risk för att man överhuvudtaget inte klarar av det), transport till Strömsholm för kejsarsnitt (helt uteslutet av både djurskyddsmässiga och ekonomiska skäl)... ja ni förstår.

Eftersom Bonnie inte längre verkade ha ont, och vi konstaterat att fölet levde, beslutade vi oss för att avvakta. Vi var såklart medvetna om att massor av olika scenarior var möjliga.

På lördag morgon fortfarande inget föl efter en natts vakande. Veterinären kom ut igen, kände åter, fölet levde fortfarande. Vi sondade 5 liter vatten i Bonnie som inte druckit nåt alls på hela denna tiden.

Inget hände under dagen.

På lördag kväll var jag ganska slut efter en dags treårstest, men som tur var följde en kompis med hem och med hjälp av henne och sambon gjorde vi upp ett nattschema som innebar att jag inte behövde vaka själv hela denna natten. Skönt, så skulle det alltid vara vid fölning ;).

Kl 1 på natten var min sambo ut och inget var på G.

När jag kom kl 2 så stod där ett stoföl! Hur pigg som helst och stadig på benen. Bonnie låg fortfarande, så jag mjölkade ur henne en flaska råmjölk och matade ungen med och sen blev det ett par timmars sömn, puh....

På morgonen var efterbörden kvar, men den kom av sig själv med lite motion.

Så, i slutänden landade alltihop på en faktiskt väldigt okomplicerad fölning.... trots all oro innan. Hade inte Bonnie visat sina koliksymptom så hade jag troligen bara vakat som vanligt (inte för att det är helt orosfritt) och i efterhand konstaterat att det var en enkel fölning!

Konstigt det kan vara.

Ikväll har mor och dotter i alla fall fått vara ute en stund, båda är pigga och glada och jag hoppas verkligen att det förblir så!

Lite x-bent men vi får se vad som händer om ett par dar.

//J