Och det med besked. I veckan har vi haft 20 minusgrader och därunder - och nu kommer snön... Det har kommit lite innan också men väldigt små mängder. I natt och idag har det kommit ca en dm och vi har minst lika mycket att vänta kommande natt. 

Jag gillar egentligen inte vintern alls. Januari och februari kunde lika gärna strykas ur almanackan, det är förflyttningstid liksom. Jag är en riktig höstmänniska. Men samtidigt tycker jag det är ganska skönt ändå att det faktiskt blir lite vinter. Bara att det fryser ute gör att allt blir renare och ljusare, lite snö sen på det så blir det riktigt bra!

Nackdelarna är såklart att det blir en del mer jobb och framförallt mer oro. I synnerhet den riktigt bistra kylan är jobbig. När man bor på gård och är beroende av att traktorer och bilar fungerar, att vattnet rinner och att pannan brinner blir kylan ganska påtaglig. Det blir riktigt arbetsamt ibland. Framförallt vattensituationen tär på krafterna. Och blandaren i seminstallet frös sönder i år igen ;-).

Hästarna mår i alla fall bra i det här vädret. Kylan bekommer dem inte. Alla har såklart fri tillgång på mat, och ingen mer än Alex som jag rider är klippt så de har ett rejält lager vinterpäls. När det snöar lägger det sig flera cm snö på deras ryggar så de är välisolerade!

Värre är det nog för de vilda djuren. Vi har fyra stora älgar som varit här varenda dag nu, de äter av kasserade ensilagebalar. Hoppas de tål lite dåligt foder... men det är antagligen bättre än inget alls.

I mina tankar tar kommande avelssäsong allt större plats. Det har redan kommit in en del förfrågningar ang semin och hingstval. Jag är lika fascinerad som tidigare över att det dyker upp så många nya kunder! Själv klurar jag såklart också på mina hingstval, och jag har en preliminär plan klar (som så ofta i januari - den brukar ändras några gånger). Planen är att betäcka sex egna ston men först ska fölningar och allt förlöpa väl såklart.

Under veckan har två kompisars ston kastat. Också typiskt denna årstiden. Ibland undrar man varför man utsätter sig för detta... jag har ont i magen av oro vissa dagar. Och det blir bara värre för varje år. Man lägger så mycket tid, energi och pengar på att få fram det perfekta fölet. För varje uppfödning blir man en erfarenhet rikare och gör ett ännu mer genomtänkt hingstval till ett hårt selekterat sto. Då vill man att det ska gå bra hela vägen, vilket det inte alltid gör. Men man får hålla tummar och tår.

//J